Förra måndagen vaknade jag i Göteborg. Det var schemalagt en workshop på Göteborgskontoret. 90-talet ringde och ville ha tillbaka sina skor. Det får som inte! Från Sellpy. Gick en promenad med min kära granne och bakom oss hade vi detta. Någonstans mellan deadline-sucken ett och tvåhundra uppenbarade detta sig. Kände knappt igen mig. Jag fick så ont i ögonen av solljuset att det såg ut som att jag grät. Kände mig så mycket som ett djur. En kroppslig okontrollerad reaktion på våren. Men ingen kunde vara gladare än dessa små liv. Energimässigt jämförbart med vårens ko-släpp.
