Malmö har varit drabbat av både magsjuka och något envist förkylningsvirus. Vi fick sällskap av båda inom tre veckor. Tillsammans med Antons nackspärr så går vi runt i ett något oerhört tröttsamt tillstånd där både jag och Anton fylls med en avgrundslängtan att en vuxen ska komma snart och hjälpa oss. Att det är vi som är vuxna är ett surt äpple att bita i. Bilden har inte med saken att göra utan är från när jag insöp höstsolen på en av våra trappbalkonger medan jag lyssna på en föreläsning. En vuxen kom aldrig. I gengäld gav livet oss en reality check när förskolan var stängd ena dagen och skola/fritids andra. Men förkylningen till trots så fick dessa bonusdagar livet att känns lite mer luftigt. En lyx att kunna möta fellow-familjer man tycker riktigt mycket om i en park på lunchen. Riktig livskvalle om jag ska vara ärlig. Eitan kämpade för glassen. Men så igen var det väldigt varmt för att vara oktober. Och helgen har gått i samma andra. Vabben av både sig själv och barn tar ut sin rätt så vi har mest hemma och så skickade jag den tillfrisknande skaran på bio. Fick hösten att kännas mysig igen. En stängd förskola i kombination med hemmakontor fick mig att väcka bullmmman i mig. Inspirerad av barnlandet på Malmöfestivalen i somras köpa jag självtorkade lera och lite färg till Idun. Och mig själv tydligen. Visade sig vara ganska mysigt det också. Ibland kan jag drabbas av känslan ”whats the point”. Inte en så trevlig känsla även om den ibland gör det den ska. Man jagar sig själv lite mindre genom konsumtion. Men så har jag den sidan som fullkomligt älskar estetik. Som kan lägga mig i sängen och njuuuuuta av olika stilleben i min vardag. Och min vän Kajsa har väckt min Sellpy-nerv. Så sjukt nöjd när jag hittade dessa utsålda Samba skorna jag försökt få tag på i en eviget. Och en Proenza Schouler tröja för en tiondel av nypriset. Poängen fångade dagen.
