Jag sitter på balkongen hemma i Malmö när jag skriver detta. Den som man delar med grannarna i trappen. Jag kan fortfarande bli sur på mäklaren som i princip lovade oss en egen balkong. Byggstart i juni som senast! Sur av ren princip. Som när servicen är kass på resturang. Men solen värmer mitt ansikte likväl. Nyss hemkommen från England där magnolior och påskliljor blommade. Det blir en vår igen. Och den deadlinetätaste perioden på jobb är nästan slut för denna gång. Har egentligen inte så många skarpa deadlines i mitt arbetsliv, men ibland toppas arbetsbelastningen. Lugnt om det blir lugnare sen. Så funkar jag. Kan till och med uppskatta pulshöjningen då och då. Kanske är det presetstionsjunkien i mig. Vilket att får mig att tänka på ”Inas” tips att korrläsa mina blogginlägg. Det är förstås ett bra tips men i sammanhanget helt orealistiskt. Bloggen är tyvärr totalt helt beroende av lusten, det spontana, tummarna, mobilen vid nattning eller på balkongen bländad av solen. Och blir lidande av detsamma. Eller som nu, Idun satte sig i mitt knä och jag får fortsätta skriva med en hand. Men oftast orkar jag inte läsa igenom, det ska erkännas. Men försöker gå in i efterhand. När, om jag pallar. Fattar om det blir för stökigt att läsa ibland. Finns säkert ett korrekturproffs som har en blogg någonstans. Men för mig är det ett annat liv eller kanske bara en annan tid. Nåväl, ville mest kika in och säga hej. Kanske blir det ett imorgon också. Om tummarna håller.
