Livet har gått i ett sen jag kom hem från Rom. Eller, egentligen sen 21 april och jag var i Göteborg med jobbet och kom rakt in i Algots 11års firande. Sen dess har livet gått utan paus och.. det börjar kännas. Sa häromdagen ”jag saknar vintern”. Ett statement man får ta med en nypa salt men alla måsten och fomos i mitt huvud har skapat en bilkö på motorvägen som är ens hjärna. Även denna morgon när jag plockade och scrollade som om mitt liv var beroende av det. Sa stopp till mig själv, allt är hittepå, gjorde en kaffe och satte mig på vår gård som blommar så fint. Så här är jag nu. Nothing to add, nothing is missing. Ledord jag försökte gå in i 2026 med men som hetsades bort. Dumt. Det finns inget att längta bort eller till. Men varför jag ibland längtat tillbaka till vintern är nog för att vila åt mer naturligt inbyggd i den årstiden. Har en ny spegel i sovrummet förresten. Igår, påväg till Iduns kompis mammas, som nu är min kompis, 40 års fest. Det var typ 9 grader men varmt i hjärtat.
