Jag trodde faktiskt att det skulle vara lättare att komma hem. Eller, att det skulle vara mer av en lättnad.Innan vi åkte hade jag någon slags föreställning om att vi skulle vara borta, uppleva en massa saker och sedan komma hem igen. Att det skulle kännas omedelbart skönt att komma hem. Och på vissa sätt är det det ju det. Men jag tror också att jag hade en idé (Gud dessa förväntningar och idéer man har) om att jag skulle komma hem lite…mer….mättad? Men jag hade kunnat vara borta tre veckor till. Fick absolut mersmak att resa mer med barnen.Samtidigt, viktigt att komma ihåg här Christin, är att jag blir nästan alltid lite låg när jag kommer hem från en resa. Typ som att jag måste sörja förlusten över den lite. Smälta upplevelsen. Obligatorisk vemod.Något som är lättare för mig på resande fot är att vara…där. Som att vara på resande fot är tillräckligt. Och i tillräckligheten kan jag vila.Vi vaknade, åt frukost, tog tåget vidare, badade, gick vilse, hittade ett torg, åt middag och somnade. Dagarna behövde inte vara mer än så. Men hemma känns det sällan tillräckligt. Här är jag en otrevlig tendens att värdera allt. Har jag läst tillräckligt? Tränat? Lärt mig något nytt? Utvecklats? Borde jag sätta mig in i AI lite mer? Skriva fler texter? Planera hösten? Ta vara på semestern på ett annat - mer rätt - sätt?Jag tycker om att utvecklas. Verkligen. Jag tycker om att vara nyfiken och lära mig nya saker. Det är en stor del av både mitt jobb och min personlighet. Men ibland undrar jag om jag glömmer bort att utveckling inte bara sker när vi aktivt försöker utvecklas. Kanske (högst troligt!) sker den också när vi bara lever. Personbästa per default.När vi reser med våra barn. Läser en bok. Har tråkigt en stund. Får syn på en ny plats eller ett nytt sätt att tänka utan att ens försöka.Jag vet inte riktigt. Jag tänker högt nu you guys. Jag vet bara att de senaste dagarna har påmint mig om hur svårt jag ibland har att låta livet bara få vara nog. Snart kickar andra andningen av semestern in, det vet jag. Vi har några dagar hemma i Malmö medan vi hyr ut vårt sommarhus under tennisveckorna i Båstad. Sen åker vi dit och till och med en sväng till England om ett par veckor. Det känns nästan overkligt att skriva, men jag har fortfarande mer än fem veckors semester kvar.Kanske är det också en övning. Att inte ha så bråttom vidare.
