6 månader | Christin Clausen Bruuns blogg

Vi har bytt liggdelen på vagnen. Algot sitter upp nu och jag fumlar med händerna igen. Jag som precis lärt mig hur jag smidigast får ut oss ur dörren kastas tillbaka till de första otympliga promenaderna i april. April, det känns helt plötsligt längesen. Varken vagnen eller ungen är den samma. Vi börjar om stup i kvarten. Varje gång vi slappnar av och tänker att nu, nu har vi har koll på läget så ändras förutsättningarna på ett ögonblick. När vi kom hem från semestern i Danmark kunde han rulla runt. När vi kom hem från England kunde han hålla huvudet högt. När vi kom hem från Mallorca hade han två tänder. När vi kom hem från Kvidinge tyckte han om spagetti och köttfärssås. Och lagom till sin sexmånaders dag står han på alla fyra och gungar som om han försökte få fart på en rockring. Det låter nästan absurt när jag säger det högt. Sex månader, det är ju ingenting. Ändå känns det som har vi levt en livstid tillsammans. Ännu mer besynnerligt är att vi har lika länge kvar. Sex månader är ingenting men samtidigt hela världen.