För åtta dagar sen fyllde Algot två år! Vi var i sommarhuset och som alltid på hans födelsedag så var det fint väder. Som den gången för två år sen när jag vaggade in till BB och alla som var påväg hem från tåget i vårsolen la huvudet på sne och log mot mig. Någon som sa lycka till. Inga tvivel vart jag var på väg liksom med den kanonkulan. Även om Algot fortfarande inte riktigt fattar vad en födelsedag är än (men han har däremot börjat fatta att det är roliga grejer bakom allt presentpapper!) så var det väldigt mysigt att göra fint för honom kvällen innan. Fira honom. Och oss. Jag och Anton lyssnade på musik, blåste ballonger och pratade om för två år sen. Vad är klockan nu? Ah. Då var vi påväg in. Nu då? Ja, just det. Då hade jag panik. Kommer du ihåg? Om ett par timmar, 06.15 då föds han. Och så höll vi på. Undra när man slutar med det egentligen? Och så vaknade Algot upp och var två år. Dansade i ett hav av ballonger och solsken. Födelsedagsfrukost med det han gillar allra mest: 1. Vindruvor 2. Sylt 3. Pannkakor 4. Päron I present fick han en liten te-service som sattes i bruk direkt. Och Ibens gamla cykel som han var lite för liten för fortfarande. Sen kom äntligen Mormor! Bad henne ta en bild på mig, så man i framtiden kan se att jag också var där. Vi åt lunch och jag gjorde fint på bordet. Under tiden som Algot sov en stund så byttes Mormor ut mot Farmor och Farfar och vi dukade upp tårtan Anton bakat. Men så vaknade gottegrisen upp helt sjuk. Så typiskt. Och knäppt. Barn. Som svängdörrar alltså. Men med lite tårta, alvedon och en ny bautabil så fick han lite vind under fötterna igen. Vi gick en promenad Så Algot kunde testa sitt nya vrålåk. Lyrrigt att kunna vila fötterna när det behagar. Men annars trodde jag ett tag att han skulle tvinga oss att låta honom sova med den där saken. Vägen till Algots hjärta går definitivt genom bilar. Vitsipporna blommade så praktfullt för oss och sen dröjde det inte länge tills vi gick och la oss.
