<div> <div> </div> <div> </div> <div>Idag är en sådan dag då jag känner mig småbarnföräldertrött. En helt ny kategori av trötthet (även om det påminner lite om att vara bakfull). Vi har en snäll bebis, det har vi, men en liten en, en som inte riktigt lärt sig vad dag och natt är. Och lika ny som han är, är mina mammanerver. När han ligger och gestikulerar, är jag lika avslappnad som en spänd pilbåge. </div> <div> </div> <div>Så vi stannar hemma idag, jag och Algot, och lever föräldrarjobbslivet (ordet ledighet är faktisk sjukt missvisande) och tar tre skedar av det frystorkade kaffet (snabbt skall det gå) istället för två. Vi lägger oss en stund i sängen och kollar ut på solen, mina tomatplantor som torkar och skriker efter att bli omplanterade. Garderoben står halvöppen med trötta vinterkläder, sommarkläderna längtar efter att bli vädrade och det där kaffet bör egentligen drickas under det blommande syrénträdet. Men mest av allt borde jag sova när han sover. Istället ligger jag klarvaken och blixtstilla, fullkomligt förälskad och vill inget annat än fortsätta ha hans halvröda kalufs pressad mot min näsa och hans tunga andetag mot mitt bröst. </div> </div>
