Han är vild | Christin Clausen Bruuns blogg

Man kan undra vad Algot åt till frukost imorse. Han har knappt suttit still en röd sekund. Han är vild och världen är hans. Växlar mellan att tjuta som en åsna, babbla som om mitt i ett djupt samtal och att brumma med munnen så att saliven flyger till höger och vänster. Han kollar sig ofta över axeln, antingen tittar han ömsint mot mig, lättad över att jag är kvar, andra gånger är han bara kaxig. Skulle säkert fråga mig vad jag glor på om han kunde. I skrivande stund sitter han i sin stol och rör som en elvisp i vår bestikslåda, vad gör man inte för en lugn stund. Han kasar sig fortfarande fram men har precis lärt sig att dra sig upp för saker och ting. Han är stolt som en tupp när han lyckas komma upp på fötterna. Strunt i att han faller som en pannkaka sekunden senare och slagit i bakhuvudet både en och två gånger idag, som om han vore gjord av skumgummi. Han är urusel på riskbedömning. Det är även första gången som Algots humörsvängningar är värre än mina egna. Han blir förbannad när maten är slut, när leken blivit tråkig eller när han spottat ut nappen och ingen tar upp den. Han må vara liten men han fyller hela lägenheten. Städar inte ens upp spåren efter sig, för han vet att det här är hans gata.