Hurra och sista sucken | Christin Clausen Bruuns blogg

Jag sitter i ett hav av blommor. Algots blommor. Från alla våra bästa vänner, nära och kära. Gårdagen finns fortfarande överallt i lägenheten. Travar med disk fyller diskbänken, ihopskrynklat presentpapper, trötta ballonger, tomma champangeflaskor, naggade prinsesstårtor i kylen och smutsiga dukar. Regnet öser ner, vi tittar förbluffade ut genom fönstret och undrar hur det är möjligt. Hur är det möjligt att vi fick en till sån där tursam och - vågar knappt säga det - perfekt dag? När vi gifte oss så gifte vi oss på vårens första dag. Pang sa det och alla vinterns regndroppar försvann bara sådär. Igår, ett och halvt år senare, när vi firade att vår son blev en Algot så avrundade vi sommaren med samma dunder och brak. Den sista sommarskuren sa sitt och lagom till att gästerna välde in blev himlen kornblå. Det var som att sommaren hela tiden varit där, trots regnrekord och allt för många inomhusdagar. I all sin enkelhet kändes gårdagen kraftfull och full av förväntan. Nu är vi tre och du Algot, du är bäst.