Tiden rasar som dominobrickor just nu varenda helg i oktober är uppbokad jag gillar inte det egentligen känslan att vara fångad i sin egen kalender ugh en av saker jag saknar mest med att vara mindre är spontanitet och tidslöseri nu, är det svårt att ses innan 2020 man pratar om en helg i februari fast det knappt hunnit bli oktober livspussel, kanske det ord jag tycker minst om efter karriär men egentligen, ville jag skriva om Algot som sprungit in på förskolan redan andra veckan av inskolning nu fröknarna samlas i hallen när jag hämtar honom förbluffade och lyriska pratar i mun på varandra berättar hur mycket han gillar mys och kramar berättat upprymt hur snäll han är jag blir stolt lättad tänker, kanske har man gjort något rätt ändå
