Det är svårt att beskriva kärleken till sitt barn jag trodde inte riktigt på den att den fanns på detta sätt blev irriterad när folk berättade för mig hur det här skulle vara det största jag någonsin upplevt ha, vi får väl se minns när jag var gravid la mig bredvid Anton i sängen kröp tätt intill magen som gjorde att vi inte längre kunde skeda barnet i magen så konkret men samtidigt gud, man fattade ju ingenting kanske är det fult att säga men jag kände ingen stark samhörighet till det i magen för det var inte Algot än frågade Anton varje kväll kommer du fortfarande älska mig mest? jag var rädd att bebisen skulle ta honom ifrån mig orolig för att kärleken inte skulle räcka till att jag skulle komma tvåa det slog mig aldrig att kanske jag också skulle älska vilt, hejdlöst utmattande intensivt mer för varje dag som går försvinner jag djupare in i honom vågar älska honom gränslöst jag satsar allt jag har läskigt men oundvikligt han är en naturkraft kärleken växer i samma takt som honom det kanske låter konstigt vissa saker tar helt enkelt tid men jag tänkte aldrig att det här skulle vara största jag någonsin upplevt förrän nu
