Idag har vi varit på kalas hos Algots kompis Lilly. Jag har egentligen inte alls uppmuntrat den här slags aktivitet, hehe. Tänkt att han varit för liten, att det kommer när det kommer. Men nu är tiden här dårå. Fram tills ungefär för en månad sen visste inte Algot var ett ”kalas” var. Men så gick han på sitt första och sen dess har han pratat om när han fyller år non stop. Fiskedammar, kompisar och paket. Men med det sagt så uppskattar han ju verkligen allas kalas väldigt mycket. [gallery columns="2" size="full" ids="2147368715,2147368716"] Algot drack mest saft och frågade om jag kunde ta godiset från tårtan, så det gjorde vi i smyg. Man gillar det man gillar. När vi gick hem gick vi förbi det här träden. Nu smäller det och det är helt underbart. Efter en ganska ångestfylld vårvinter och en trång bröstkorg så känns det här så himla fint. Känslan av att känna igen sig själv litegrann igen. [gallery columns="2" size="full" ids="2147368718,2147368719"] Det har öppnat en ny ostbutik vid triangeln så den testade vi och fortsatte vår promenad hem. Visserligen blåste det iskalla vindar stundvis men ändå tillräckligt varmt för att gå med öppen jacka. Lite av allt. Som så mycket annat just nu. Tycker ju alltid säsongskiftningar, skärningen mellan två olika tider, alltid känns i kroppen. Det gör ont när knoppar brister, helt enkelt. Andra kalaset, första klubban. Sen var han klibbig i hela ansiktet. Men gullig vad han. Lilla Algot. Hem igen och försökte få Algot att äta fiber, skruvade upp ett litet skrivbord och funderade lite på livet i duschen. Så som man gör.
