jag skall strax bege mig en ny arbetsvecka väntar jag har varit vaken mer eller mindre sen klockan tre det stormar i Algots kropp helgen var fylld av blossande utbrott arga skrik jag aldrig hört förr sparkade bakut när han inte fick som han ville en helt ny sida av min lille Algot ♥ och jag, totalt handfallen hör någon röst i bakhuvudet något om att möta barnet bla bla men jag känner mig mest som ett barn själv vill lägga mig bredvid skrika högre hur tar man hand om en utomjording? jag tänker att sånt här händer när en hjärncell utvecklas eller nått när den är på bristningsgränsen snart vet och kan han mer men inte riktigt än och då blir det kortslutning alla proppar går det blir nattsvart inget annat att göra än att vänta, rida ut stormen han somnar om kvart i sex klockan ringer en kvart senare och jag har gråten i halsen undrar, hur gör alla? kan man sjukanmäla sig för sånt här? tänker ändå att det inte vore orimligt även om samhället säkert skulle säga emot något om pension, skatt, kostnader, effektivitet och sånt där skit så jag går upp kokar ägg, en extra sked snabbkaffe sväljer några vitaminer men känner mig ändå lite lättad att jobbet väntar för där vet jag vad jag håller på med
