<div> </div> <div> <div> <div> </div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> <div>Här är vi (och en extra på dom två för att, well, ord är överflödiga - ni ser ju)! Vår tredje lördagsmorgon. Varje dag måste jag påminna mig själv om att för bara dryga två veckor sen så fanns inte Algot. Bebisskapandet slutar inte förvirra en, det är helt enkelt för knäppt och för stort för att kunna bli fattbart. Vi tar en dag i taget. Vi lär känna honom samtidigt som vi lär oss med honom. Man kastas dramatiskt in i bebislivet. Det finns inga nödbromsar, men det bästa är när man upptäcker att man fixar biffen. Tre djupa andetag och allt går framåt. Tuff tuff. </div> <div> </div> <div>På måndag börjar Anton jobba igen. Nya rutiner skall sättas och vardagen skall upptäckas. Det känns bra att äntligen få påbörja ett nytt normalt. </div> <div> </div> <div> </div> </div> </div> <div> </div> </div>
