Det verkar som om du är mitt i trotsåldern nu skriker nej stup i kvarten med den gällaste rösten, som om du vill att myran ute vid vägen också ska höra att du är här det är som om du helt plötsligt kommit på vänta nu ett tag jag är ju en människa med vissa rättigheter hörni ni så du skriker nej även när det är något du vill ha, bara för att visa vart skåpet ska stå jag erkänner att det gör mig och din far en aning galna ibland, ryter till när du inte förtjänar det men vi är inte vana vid så mycket obstinat oljud eller kanske Anton är, för det har hänt att jag blivit kallad egensinnig ett par gånger i mitt liv, så en del av mig hoppas du behåller lite av det det kallas nämligen att ha karaktär det är bra att alltid vara lite jobbig, för oftast i dagens samhälle betyder det helt enkelt att man står up för sig själv du vet, när man inte ställer sig i led - vågar vara sig själv fast med det sagt så längtar man ju lite tills du taggar ner igen, stunderna när du kastar dig runt min hals och mumlar min mama är det bästa jag någonsin varit med om du är verkligen allt skitjobbig och helt underbar du, min lilla person full med liv och orubblig personlighet
