Jag vet ett och annat om komplicerade familjeförhållanden om svek och djupa sår om livssorger och krossade relationer har inte haft något annat val än att bara följa med städa upp och plåstra om rädda det som räddas kan en lång tid av att stappla sig fram längtat efter att något annat skall ta vid än det som en gång var tänk, att det är nu vi är inte längre minst, vi gör vad vi vill behöver inte längre följa med även om det alltid kommer vara svårt att fullkomligt fly i oss finns det som var vara kvar men nu i periferin vi kan äntligen börja om överta bygga nya relationer se våra barn växa upp såklart göra fel som alla andra ibland men då egna istället för någon annans svindlande tanke att Algot och Viggo min lillebrors barn inte kan det som var det är inte deras DNA en helt ny relation ren och ny tänk att dom har flera oskrivna blad en ny historia början på något annat det är bara första kapitlet i en lång bok som vi kan fylla med vad som helst börja om göra om göra rätt äntligen, kan vi vara något mer än det som en gång var
