Dagens bästa stund är helt klart den på morgonen när man hör Algot rabbla eller rappa kanske? från sängen han tror han pratar men det är en annan sak jag brukar få Anton till att hämta honom på andra sidan rummet Anton får sin kram medan jag gör plats rättar till täcket puffar upp kudden väntar förväntat så fort de når sängen kryper han fram till mig snabbt som attan jag lyfter på täcket han vänder sig om och backar in så ligger vi där en stor sked, och en liten medan han kör bilen fram och tillbaka på min arm det är aldrig mer än några minuter innan han börjar vända och vrida på sig men det känns som hela världen han lägger sin kind mot min mun alltid, tusen pussar vill han ha innan hungern slår till tydligt, att han är vårt barn snabbt går det vill ha, ska ha slås när han vill ha välling och vi inte förstår man han tycker ju säkert att vi inte lyssnar kommunikation, vilken frustrerande komplex grej till sist frukosten står framme, utspilld mjölk och halvfulla kaffekoppar en i hallen, sista slurken på väg ut nu skall dagen strax börja alla svettas i stora jackor och tjocka overaller hejdå Algot, vi ses sen han guppar fram till mig, skorna dom är så klumpiga han putar med munnen våra läppar möts moooohaaaa säger han för att förtydliga liksom och går mot dörren vänder sig om i dörröppningen vinkar och säger hej då mama
