I natt var första natten på länge som Algot vägrade sova i sin egen säng egentligen brukar han sova hela natten utan ett knyst vaknar glad som en speleman vinkandes som drottning av England från andra sidan rummet i sin öjablå-färgade båt En gång är ingen gång, som det heter vi har haft en bra unge när det gäller nattsömnen dagssömnen är en annan historia men man får vara glad för det stora i att sova hela natten sen han var sex månader önskar att jag vore lika duktig på att sova som honom i alla fall Vi lät honom sova hos oss i natt och jag kastades tillbaka till när han var liten och inte lika självständig ja, alltså missförstå mig rätt han skulle ju inte överleva knappa femton minuter utan oss hittat en slaktkniv eller trollat fram något annat skoj han är ju en magiker men han.. han kan själv nu äta själv, leka själv klättra själv borsta tänderna själv och skakar på huvudet mer än någonsin puttar bort en när han inte vill det är också att vilja att inte vilja alltså igår vaknade jag till synen av Algot som var i fullfärd med att ta sig upp i soffan bara den tyngsta delen kvar när jag kom ut rumpan sen satt han där och kollade på barnkanalen själv som en riktig person som fattar att fjärrkontrollen får på tv:n på något sätt ett nytt trolleri som han försöker få rätt han vill själv min 1 åring vilket tvingar mig att ta ett steg tillbaka Oftast tänker jag inte värst på det förundras mest imponeras får en känsla av lättnad över att vi börjar bli två i detta men med det sagt så var det inte utan att jag tyckte det var lite mysigt att ha ett par fötter i kors på min mage inatt med små händer ovanför huvudet som om han låg på en solstol en gång är ingen gång osv men kanske är det till och med lite nödvändigt för samhällsordningen och så sådär
