Stockholm tur och retur | Christin Clausen Bruuns blogg

Det känns som Algot tycker det är mysigt att bo på hotell. Jag vill gärna tro att han redan nu förstår att det är något speciellt. Han kastar sig hängivet mellan oss i den stora, vitbäddade sängen och kryper tätt intill när han behöver hämta andan. Ända upp i armhålan lägger han sig och inspekterar en leksak. Kanske bara njuter han, precis som vi, av att det känns som en lördagsmorgon fast det bara är en vardagseftermiddag.

♥

Vi vaknar tidigt på morgonen precis som alla andra dagar de senaste åtta månaderna, äter frukost och Algot vrålar när hans tallrik är tom. Vi gör mer gröt och gästerna runt omkring oss fnissar åt vårt håll. Det påminner mig om tjejen bakom mitt säte på tåget upp som sa "hejdå kompis" till Algot när vi gick av. Jag såg i ögonvrån att Algot lekte titt-ut med henne och att hon låtsades att hennes fingrar var en liten mus. Jag känner så mycket när jag ser hur Algot söker kontakt med andra och hur han blir mer människa för varje dag. Jag känner mig stolt på ett ovant sätt.

♥

Efter en hel dag på stan är vi tillbaka på hotellet. Mycket tidigare än när jag och Anton brukade resa själv, men så är det nu. Det gör inte så mycket, för jag får alltid en orolig känsla i kroppen de dagarna då vi bara springer från det ena till den andra och jag inte hinner stirra på Algot, isolerad från allt annat. Han somnar när jag stryker honom på ryggen. Mellan snarkningarna undrar jag om han minns min handrörelse mot hans rygg från magen. Jag har läst det någonstans, att de kommer ihåg sånt. Algot låg med ryggen utåt länge, böjd perfekt efter min kupade handflata. Hans ryggrad är mjuk och musklerna följsamma, han sover djupt. Det är ett felfritt ögonblick. Ibland känns det konstigt att han inte kommer minnas de här ögonblicken även om jag tror att det alltid kommer finnas i honom.

♥

Klockan är halv tre, vi sitter på tåget hem och solen håller på att gå ner. Stockholms vädret har varit ovanligt menlöst den här vistelsen. Skånevintern förföljde oss, men för en gång skull har jag inte stirrat mig blind på vädret eftersom den här helgen har varit en av våra bästa i Stockholm. Det har varit en enkel helg där nästan allting har stämt. Även om vi varit iväg längre förr, både i tid och i kilometer, så känns det helt plötsligt som vi kom väldigt långt.