Ikväll är Antons 30års fest. Vi sitter på tåget hem till Malmö, Algot är kvar i Kvidinge. Det är skönt att åka tåg själv, sitta i den vanliga kupén istället för att bli förpassad till den med cyklar och resväskor. Att åka tåg är fortfarande smidigt men inte lika rofyllt som innan. Jag njuter av att kunna vila huvudet mot ryggstödet. Kolla på telefonen ifred. Andas. Algot sov när vi gick. I ett ögonblick kändes det som att vi lurade honom. Men det var bäst så. Han gråter bara av synen av mig. Dumt när han är glad i Kvidinge. I natt är första natten ensam med Anton, utan Algot. Nio månader in i leken. Han blir bara nio månader idag men beter sig som en annan tonåring. Han står upp all vaken tid. Ibland vågar han till och med släppa min hand, medan jag fortfarande håller hårt i hans. Säger där när han ser något och viftar med händerna när han fått nog. Han är bestämd och nyfiken. Glad, modig, kaxig. Och utan oss ikväll. Hoppas det snöar, kanske är hamnen täckt av is. Tre rätters i finklänning och ett extra glas vin. Tomtebloss och champagne, pompa och ståt istället för stök och bök.Jag ser faktiskt framemot en kväll på egen hand. Men längtar ändå litegrann,tjugofyra timmar fram.
