<div> <div> </div> <div> </div> </div> <div> <div>Det är inte alltid helt lätt det här med att förstå en bebis. Hen vill vad hen vill när hen vill det och det är inte alltid hen vet vad hen vill. Det blir snabbt frustrerande för alla inblandade. Den ena dagen är verkligen inte den andra lik. Ena dagen skriker Algot tills han får som han vill (vad nu det är), eller tills han glömmer bort vad det egentligen är han vill (vad det nu är). De dagar är man inte lika kaxig som de när han sover stillsamt, länge och självständigt (till den grad att jag måste peta på honom för att försäkra mig om att han lever). Smart move av bebisar att vara absurt söta eftersom det säkrar deras överlevnad på ett mycket effektivt sätt (en minut innan bilden på A&A var han inte lika kameragullig vill jag lova). Utifrån måste det se helt koko ut när en vuxen människa ena sekunden fullständigt håller på att tappa det för att i nästa sekund (jo, seriöst, nästa SEKUND) tjoffa upp kameran och tjoa högt hur jädra söt köttklumpen till höger är. Man blir tydligen som man umgås och med sömnbrist 2.0 gör jag lika tvära kast som Algot. Ena dagen står jag och gör hemmagjord müsli kl fyra på morgonen med en belåten Algot bredvid för att nästa dag inte ens orka klä på mig och blir svettig bara av att borsta tänderna medan Algot skriker sig tomatröd. Jag har alltid hyllat och jagat livets kontraster och nu får jag onekligen smaka på min egen medicin. Livet med en fem veckors bebis är allt annat än enformigt. </div> </div>
