Visst visst, det regnade lite väl mycket där ett tag och jag var ganska sur på Anton för mina sommarplaner gick i kras men jag skulle mest ladda om formulera nya sommardrömmar sörja dom gamla ett slag jag och Algot alltså, intensivt men inte så dumt när jag släppte allt annat och började om här ur telefonen, direkt från vår vardag det blir inte så mycket annat när man ska hålla takten med en två plus- åring jag lever med honom, genom honom jag visar honom nya platser och han får mig att uppskatta gamla äter äpple på lekplats, delar en glass klättrar och flyger flyg-plan han säger det som två ord men han säger det går fram till glansskylten pekar glaschhh ett av de första orden han sa klart och tydligt faktiskt han plockade upp någon slags kalasdekoration pekade glassch jag och Anton och ett utbyte av förvånade blickar här lär man sig helt av sig själv, eller äter vi väldigt mycket glass? han vaknar klockan nio ena dagen, sex den andra är upp till halv elva ibland, hejar på pappa när han spelar FIFA stupar som en slagen hjälte på en minut efter en dag på Tivoli alla rutiner puts väck, vi gör vad vi vill för det är verkligen vårt sommarlov nu
