Jag fortsätter fylla min mobilkamera med barn uppe i luften i folkets park. Jag vet att jag en dag kommer sakna det. Algot och hans kompis gick hem själva från parken idag. På tisdag fyller han 9 år. Tiden går. Men idag var en perfekt vårlördag i Malmö. Jag vaknade förvisso helt mörbultad och helt slut om jag ska vara ärlig. Så Anton tog med Iduns till Algots fotbollsmatch så jag kunde vara hemma själv ett par timmar. Det gjorde att hela skutan vände. För mig är det inte alltid att ha mycket att göra som är slitsamt, snarare är det bristen på återhämtning som tär. Och livet med barn gör det stundvis ännu svårare. Som när både jag och Anton haft den intensivt på jobb och slåss om vems behov är störst. Jag vann idag. Men vinsten blev att jag hann tanka energi och fick istället en utmysig spontan kompishelg. Här med Vega, Ida och Lukas unge. Få saker som är så otroligt kärleksfullt som när någon annans barn klättrar upp i en knä och sätter sig. Är så glad att malmö-livet berikar mig med en handfull såna relationer. Det blev till och med en spontanpizza och ett glas i solen i far i hatten. Där var det lä och man kunde gömma sig från is(!)vindarna. Kändes faktiskt som slutet av april där i goda 45 minuter. Logistikproblem (något som också präglar livet med barn. Ibland är det enbart logistiken som får mig att hata vara vuxen) gjorde att tjejerna fick 20 min extra ihop innan vi satte punkt för dagen. Hann fjäska med youtube och popcorn. Jag frös stundvis, det gjorde jag. Men fötterna behöver nakentid nu. I världens skönaste sko-toffla från Blankens. Överlägset mina skönaste. Och Algots kompis aviv stannade på middag. Barnen i Bullerbyn 040 Style. Älskar vårt flöde av människor. Sen rundades kvällen av. Mitt trumpna morgonhumör gjorde sig påmint, men som bottenlös kvällströtthet. Veckorna är så stora och snabba just nu att helgerna helt enkelt får agera krockkudde.
