När jag gick i akupunktur för några år sen frågade han mig en vår om jag var pollenallergier. Jag svarade snabbt nej för den tanken har aldrig slagit mig. Jag har alltid skyllt min trötthet på mig själv. "Du har ansträngd andning, så du är nog känslig i alla fall", sa han. Klipp till en andra graviditet (som vi alla vet förändrar både det ena och det andra) och jag har stundvis svårt att vakna till liv den här tiden på året och mina ögon är mer svullna än vanligt. Allt kan inte skyllas på Idun, stackarn. När Karins hund är på kontoret kan jag helt plötsligt få extrem nästäppa. Visserligen har jag slagit rekord i förkylningar denna månanden, men aldrig hört om en förkylning som ramlade ner från taket. Så, kanske ska undersöka saken och sluta skylla min stundvis smärtsamma trötthet på dålig karaktär. Covid eller inte, så går vi inte på resturang speciellt mycket just nu. Det är helt enkelt inte en så angenäm upplevelse med en 1,5 åring och en 6 åring. Något två barn ändrade helt klart, för med 1 barn var det fortfarande genomförbart. Hur som. Tur att Anton gillar att laga mat för det är absolut en guldkant i vardagen vi båda uppskattar. Här med sparris, parmesan och pocherat ägg efter en lite väl enkel lunch på hypade "Ruths" här i Malmö enligt Anton. På tal om Ruths så hittar jag colt blå inredning även längre upp i Skåne. Men på ett fik random och väldigt ocharmigt nära Båstad tågstation. Men själv cafét var väldigt bra. Gott surdegsbröd, välgräddade kanelbullar och så köpte vi med oss en snygg burk sardiner. Även ocharmigt kan vara charmigt. Vi har vägarna förbi när Anton hämtar upp mig från tåget. Båstad tågstation är den närmsta tågstationen när man ska till vårt sommarhus. Båstad hade verkligen mått bra av lite kreativitet och eldsjälar utöver dem som älskar spela tennis och köra snabba bilar. Potentialen finns där men så länge hittar ni oss isolerade på landet. Can't wait för sommarlovet att börja.
