Gulligt är ute, läskigt är inne. Men bakläxa till föräldrarna som har minne som en guldfisk som köpte denna dräkt fem minuter efter att ha läst ”inga masker som täcker ansiktet” i mejlet från skolan. Till vårt försvar stressade vi som idioter för att göra Algot glad och nöjd med en läskig dräkt. You win some you loose some. Men han var i alla fall cool på festen med kompisarna. Och under tiden åkte vi andra till Köpenhamn för en helt speciell inbjudan. Det var Osvalds hjärtefödelsedag. Ett år sen hans lilla hjärta blev lagat. Och Kalle och Helle bjöd in för att fira och säga tack till alla som slöt upp förra hösten. Rörande och väldigt fint att de stannade upp och tog tillfället i akt. Osvald Osvald Osvald, som vi älskar dig! Det är otroligt svårt att förstå allt som hände förra hösten och allt han och hans familj gick igenom. Osvald är livslust och livsstark rakt igenom på ett sätt jag aldrig upplevt innan! Helle ❤️ Och såklart att Osvald älskade fest. Applåder och high fives är givna favoriter. Ozzy födes med ett hjärtfel där hjärtat var kopplat med levern istället för lungorna och det upptäcktes akut när han var hela sex veckor. Nu har det gått ett år och efter två stora hjärtoperationer är han den han ska vara! Önskar jag kunde gå tillbaka till dem för ett år sen och berätta om nu. Men nu får vi njuta av hela vår familj! Idun var o t r i l i g t pepp på att sova över hos sin kusin Alice. Detta är Alice. Det märkligaste med Idun och Alice (förutom när de kommunicerar med varandra i en mix av danska och svenska) är att de är så otroligt lika varandra i sin person. Vilda och snabba. Minst och störst. Allt är inte perfekt, det ska gudarna veta, men jag delar mina bästa imperfekta perfekta stunder i livet med dessa. Idun, alltid i karaktär. Vild och intensiv må vara, men underbart kul. I är tog vi tillbaka hösten och Halloween. Förra året gick jag och Anton själva med alla barnen i något desperat försök att göra vanliga saker. I år var allt som det skulle. Nej men det är så kul med Halloween. Vi gick på tivoli, för det gör vi varje år. Halloween är kanske min favvis där. Idun är iskall i karusellerna. Hon var preciiiiis tillräckligt lång i år för att komma in på diverse bergochdalbanor och sa vid något tillfälle ”ska du skrika nu mamma”. Och så en snabb puss till på dessa underbara kinder innan vi pep hem till Sverige igen.
