Herregud vad februari kändes. Det normala chocken alltså. Man tror januari ska vara grisig, men icke. Det februari som är den äkta mansgrisen. Bara tar och tar. Men någon som ger är min vän Kajsa som tipsade om byxorna ovan på Sellpy. Tackar. Tur är livet är kul även om februari inte är det. Här på en lunch på rådhuset i veckan. Finalisterna i Malmö näringslivsgala skulle få diplom och en bit mat på det. Väldigt trevligt. Och kul med framåtandan i Malmö! Livet har också varit såhär. Jag missbedömde en vagel och trodde det var ögoninflammation I måndags. Och tvätten ekade från helgen. Min växel på cykeln har också fastnat i hösta motståndet, så jag rör mig bokstavligt talat uppförsbacke. Anton har aktiverat surdegen igen. Även om jag på något sätt lyckades gnälla om hur morgontrött februari gör mig när Anton frågade om brödet var gott. Bonusbild! Algot har tagit den när han var nöjd med sin legoinstallation. Tyckte det var gulligt. Tur man har goa människor att dela februarikänslan med. Trots den inneboende halkan. I år kom vi igång med skridskoåkningen! Så kul, även om jag verkligen inte är kaxig på isen. Så känns det fint i mammahjärtat när barnen lyckas stå på egna ben. En ljuspunkt i februari - fångar dem när jag kan.
