Jag, igår. Klädd som en julgran men tyckte det var härligt. Vill också gärna påpeka att kjolen är mer neongrön irl men det är som att internet tvingar oss att ljuga litegrann. För två veckor sen, när jag kände att livet aka vardagen m å s t e vara mer så slängde jag iväg ett sms till två tjejisar i mitt liv och frågade om dom cllle på teater med mig. Det ville dom! Och vi var alla lite förbryllade att vi bokat in detta bara några dagar innan jul och allt kändes så random. Mer sånt 2026 sa vi allihopa. Vi gick och såg denna uppsättning. Som var fantastisk! Att vara kvinna idag. Igår, idag och imorgon. Finast var samtalet med den äldre damen som kan fram till oss i pausen och frågade ”hur är det för er flickor idag?”. Så hade vi ett litet samtal där mycket hade ändrats lite eller mycket och något kanske mest bytt skepnad. Solen har tittat fram. Herremin jävel. Detta gråväder gör något med en, det gör det. Så ett färgspektakel var precis vad man behövde. Idun har byggt en koja och sen satt sig på taket och gjort en macka till sig själv. Fantasi va, en otrolig egenskap och innehåller så mycket livskvalité. Så jag låter stöket vara. En kväll kom jag hem och Idun somnat med stjärnan tänd. Tänk att detta är mitt liv! Och hennes! Vårt! Jag kanske inte är den som skrivit ut tacksamhet i varenda story på Instagram, men jag känner den varje dag! I år har vi kollat på julkalendern ihop. Första gången - barnen har inte varit så intresserade tidigare så vi har aldrig pushat det för sakens skull (tips på att minska julstressen, släpp idéerna om hur saker bör vara). Glögg, marsipan och cliffhangers. Julvardagen i ett nötskal!
