Vi hade en så himla trevlig lördag förra helgen. Eller nej, i ärlighetens namn spenderade vi större delen med att bråka, men kvällen var härlig! Vi var bortbjudna på middag. Här står Anton och är gladare än vad han ser u. Men han har ett så kallat resting bitchface. Eller gubbfejs. Det var så extremt härligt att ha en middagsinbjudning på schemat. Allra mest för sällskapet men just konceptet av en middagsbjudning har verkligen fått ta stryk de senaste par åren. Pizzakväll, spontanmiddagar och playdates som fortsätter genom hela dagen JA, men middagsbjudningar, i do miss’em. Vi åkte hem till Sara-Maria och Calle som hade gjort så fint och gott. Sara-Maria har jag faktiskt lärt känna genom bloggen. ”Hej jag läser din blogg” och så fick vi vårt andra barn samma vecka och på den vägen är det. Mycket glad för dessa sidospår livet bjuder på! Minns att jag blir så fruktansvärt avundsjuk när jag såg att Sara-Maria var på BB och inte jag, haha. Men sen kom Idun raskt därefter och 2,5 år senare äts det någorlunda civiliserat. Algot var på ovanvåningen med deras Olle, så dom såg vi knappt. Mängden goa personer jag träffat genom barnen, det var verkligen en framsida av småbarnslivet jag aldrig hörde om. Många gånger är jag i sammanhang där jag inser att det aldrig hade hänt om kidsen inte fått oss att stanna upp. En himla härlig kväll, längtar redan tills nästa gång! Och blev definitivt inspirerad av bjuda in till middag snart.
