Jag kastades in i en ganska stor deadline på jobbet denna vecka. Visste ju att det var nu men en leverans är alltid så oavsett hur bra planerat osv. Detaljerna ska sitta. Så jag har suttitframför datorn i tre dagar med ganska så fantastiska kollegor. Även om det var en sekund där min kropp kändes som en stol. Nu ser vi iaf ljuset i tunneln! Sprang inom Florera och köpte en blomma till Iduns förskolefröken som hade slutat och jag missade den deadlinen istället. Fick leta reda på någon som kände någon som kände Iduns fröken. Eftersom hon slutade igår. Livet är totalt omöjligt att få ihop, oavsett vad Instagram säger. Vi tog en nypa luft jag och Idun en dag. Skönt efter långa dagar inne. Teaterlekplatsen. Spenderade så mycket tid med Algot där, men sen vi flyttade till St Knut är vi mer i Folkets Park. Men teaterlekplatsen var Iduns önskemål denna dag. I måndags, innan min rumpa limmades fast i stolen, var jag på kontoret. Jag jobbar där i det vita huset. Och det var en helt underbar vårdag- på riktigt! Stod och hängde med fejset i solen över räcket. Rosa byxor och en söndrig cykel. Den har fastnat i högsta växeln - fortfarande. Jag får träningsvärk i mina ben typ varje vecka. Vet inte om det säger något om cykeln eller mina ben. Åt lunch med en vän, pratade om livscyklar och när man kommer in i svackor som kanske inte bara varar en vecka eller månad utan kanske till och med ett par..år? Jag kunde känna igen mig, samtidigt som jag nu faktiskt i mig kände ett sting av ”jag är nog inte där längre”. Fin känsla. Typ såhär kan insidan också kännas. Då och då.
