När himlen är gråare än gråast får man titta på annat. Malmö är rätt fin på sina håll ändå. Även om gråheten till och med blivit en nyhet i tidningen. "Det är så grått för att molnen ligger så tätt och är gråa". Kändes som de hade skrivit om "dessa tider" så mycket att de desperat skrev om fan tusan som helat annat än just dessa tider. Så det blev den härliga slutsatsen. Jag gjorde också en kraftansträngning och tog på mig lite glada grejer. Det gjorde susen, men huh, vad jag börjar ge upp. Vet inte vad som spökar mest corona, gråheten eller post-graviditetskroppen. Den stör mig inte nödvändigtvis, jag känner bara inte igen den. Tar på mig något och det ser inte likadant ut som innan. Utan att lägga någon värdering i det blir det någon felkoppling i hjärnan. Jag tänker mycket på när jag var gravid med Idun för ett år sen. Det närmar ju sig hennes ett års dag (!) och hjärnan kan inte låta bli att summera. [gallery columns="2" size="full" ids="2147375686,2147375687"] Har lovat mig själv en liten promenad varje dag men för erkänna att det är ganska segt. Måste börja lyssna på något kul. Någon bra podd på lut? Jag vet inte om det är ljudkänsligheten jag dragit på mig som gör att jag tycker att det flesta poddar är...babbliga. Och väldigt interna? Jag tycker det är svårt att hoppa in i en podd som varit igång länge. Vad säger ni? Imorgon tänkte jag gå till kontoret efter en vecka hemma. Nästa vecka är sista veckan innan jul. Det känns märkligt. Har noll julstämning än så länge. Fast jag äter en lussebulle varje dag.
