Foto: Lina ArvidssonJag är hemma sjuk igen och kände mig en sekund lite deppig (jag ska vara ärlig och säga att alla Instagram-uppdateringar om allt som är vid årskiftet kom åt mig). Jag är för trött för att orka tänka på 2023 just nu. Därför tänkte jag tillåta mig själv att stanna kvar i 2022 - tills det faktiskt är slut. Så istället för att fira starten på ett nytt år, kanske jag blir kvar sist på festen och har svårt att tacka för mig. Det klassiska vore att spara avslöjandet av en ny header (denna ultrabloggiga grej!) till efter nyår och låta den bli som en symbol för nystarten. Men det vore att vara otacksam mot 2022 - det var ju året som drev igenom all förändring. I januari väntade jag på ett anställningserbjudande jag blev lovad skulle komma, men som aldrig kom. Istället fick jag dra svansen mellan benen och fråga om de uppdrag jag tackat nej till fanns kvar - vilket de gjorde. Vilket i sin tur blev en fantastisk resa tillsammans med Mitt Möllan och i förlängningen Stena Fastigheter, där framtiden faktiskt på många sätt känns ljus. Trots utmaningar och orosmoln är det härligt att gå till jobbet med en framtidstro - både för omvärlden och sig själv. Jag planerade inte denna förändring, utan gav mig hän och vågade testa. Jag gör ofta så - är för lustdriven om man frågar nyårslöftena. Och så flyttade vi efter tolv (!) år på Triangeln. Vi flyttade och jag började det nya jobbet samma vecka. En chock för hela systemet, såhär i efterhand.Jag kom på mig själv att längta hem till vår gamla lägenhet den här hösten. Privatlivet har varit totalt överväldigande i höst av flera skäl - vissa mer livsomvälvande än andra. Och någonstans där längtade jag så innerligt efter något tryggt, som kanske denna lägenheten inte helt hunnit bli för den är ju också...ny. Hur fin den än är. Även om allt ser bekant ut, så är mitt liv radikalt annorlunda idag än året innan dess och innan dess. Så här står jag i slutet av 2022 och... känner inte igen mig. Ingenting är dåligt på något sätt, snarare tvärtom, men allting är nytt och annorlunda. Förutom här kanske. Denna trygga plats som jag faktiskt haft längre än jag varit tillsammans med Anton (som jag firar 15 år med i vår!). Styvmoderligt hanterad må vara den senaste tiden (bloggen alltså), det rena dagboksformatet kom tillbaka helt av sig själv. För det har inte funnits utrymme för guider, recept, inredning och tips. Allt har verkligen varit i farten i år. Så. Det tycktes inte mer än rätt att sammanfatta detta årets resa med en ny header - ibland är det viktigt att manifestera saker även om det tycks sig vara en fjantig detalj. Men det är ibland där man ser ljuset. Go ny header!P.S Bilden är tagen av talangfulla fotografen Lina Arvidsson som också briljerat 2022.
