Det är 16 grader ute. Det var dubbelt så varmt i onsdags. Så pass tvära kast att det är svårt att inte klandra höstsnacket. Algot är ledig ett par veckor till, men får erkänna att även jag känner ett viss vemod att sommaren, eller i alla fall semestern, snart är slut. Vilken otroligt sommar det varit. Tittar på bilderna och tänker nästan att det är once in a lifetime. En av sommarens bästa kvällar vart helt klart denna, den sista på Bornholm tillsammans med min bror och hans familj. Som är också är min. Vi gick till "Kalas" som inte bara har öns godaste glass, utan var även det vackraste stället att äta glass vid. Kvällen var så fin, varmt och omhändertagande. Barnen var på så bra humör att glass kunde bli en öl som sen blev två innan vi alla promenerade hem utan tjiv, bråk och "jag blir arg". Det blåser vilt utanför fönstret när jag skriver detta, och jag kan inte hjälpa att känna att sommaren varit helt utomjordiskt när jag tänker tillbaka på den. Vi har ätit så sjukt mycket glass. Så mycket att Anton skämdes inför Algots tandläkare och ljög. Fast han visst typ fått en glass nästan varje dag. Ibland två. Men tycker Viggo säger det så bra på denna bild; man lever bara en gång så lika bra att passa på att njuta. Ett underbart ställe, går knappt att förklara i varken text eller bild. Hoppas du får chansen att åka dit någon dag. Min familj! Min familj! Ser framför mig hur Algot & Viggo sitter och tittar på dessa bilderna när de är stora och säger saker som "vad unga ni såg ut". Och det var även under denna resa som Anton letade sig in i Viggos hjärta. Som nu går runt och säga att han "älskar mamma, pappa, Anton och glass". Lovar att minnas detta förevigt. Ett av sommarens bästa ögonblick.
