[caption id="attachment_2147367411" align="alignnone" width="800"] Källa: här[/caption] Torsdag morgon och tanken var att jag skulle skriva ett peppigt inlägg om allt kul som händer. Och hur jag ser framemot 2019 även om jag faktiskt inte vet så jättemycket om det än. Hur jag saknat det fast det är läskigt. Det är ju den känslan jag vägrar sluta jaga trots barn, vardag och andra ansvarsområden; känslan av äventyr. Men så vaknar jag ledsen. Lite en urladdning, lite sömnbrist, lite sociala medier, lite vädret, lite årsavslutning, lite livet. Men ledsen liksom, och det bränner bakom ögonen. Det går över såklart och ingen kris i paris men det är fruktansvärt svårt att skriva något glatt när man inte är glad helt enkelt. Och när man är någon som förespråkar transparens och nyanser så tänkte jag att det är väl okej att visa och säga som det är. Även om det bara är för stunden, ledsamheten alltså. Så jag stänger ner datorn för dagen och går och jobbar på Miloii idag. Och så blir jag lite tacksamt för kontrasterna i mitt liv igen. Kan verkligen rekommendera det, kontraster. För det distraherar och avleder istället för att man vältrar och djupdyker. Precis som när Algot är ledsen och jag säger "kom så gör vi något annat en stund".
