Igår åkte vi till Helsingborg, min gamla hemstad. För där bor fortfarande några av mina äldsta och bästa kompisar och vi hade planerat en middag sen länge. Jag har ingen släkt där längre men tycker det är härligt att slippa stressa hem med tåg mitt i natten så ibland bor jag på hotell en natt. Denna gång tog jag med mig familjen för att förlänga semesterkänslan. Fint utanför vårt fönster. Jag gjorde mig iordning för middag och tog på mina finaste skor. Det har ju varken varit tillfälle eller ork för det i sommar så jag passade på. Algot tyckte jag var väldigt fin, men var rädd för att jag skulle ramla. Och så åt jag en middag tillsammans med vänner som jag snart känt halva livet, dagen innan min födelsedag. Dagarna innan hade jag sms:at "hej jag mår inte så bra just nu men vill gärna ses ändå". Jag kände mig nervös när jag skrev det, eller mest ovant, men fick bara världens kramar och en just-nu anpassad middag <3 Vaknade upp i ett blåsigt helsingborg och letade upp en lekplats till barnen. Jag hade en hel dag planerad i huvudet men tyvärr hade vi sovit extremt dåligt så hela familjen var lite ur fas för att uttrycka det milt. Och när vi åt hamburgare började det regna och då insåg jag att nä, det här orkar jag nog inte. Vi ställde in våra picknickplaner på Sofiero, grät en skvätt i bilen och åkte hem istället. [gallery columns="2" size="full" ids="2147374808,2147374810"] Men hade i alla fall förbeställt en tårta som vi dukade fram när vi kom hem. Med en ganska tung vecka bakom mig där sommarens känslostormar kulminerat så är jag optimistisk till att det bara kan bli bättre från här. Det kändes ärligt talat ganska deppigt där ett tag men sen skrattade jag rakt ut när jag såg den här bilden. Så talande för hela dagen, en slagen småbarnsfamilj. Ska hänga upp den på väggen <3 Sen sov jag ett par timmar, ringde Algots grann-kompis och stod och snicksnackade på gården en stund. Anton gick och köpte pizza. Barnen somnade precis utan utdragna läggningar, fördelen när man vaknar 06.00. "Du får fira en annan dag", sa vår granne när jag sa att det egentligen är min födelsedag. Men slutet gott allting gott, det blev en mitt-i-livet-födelsedag. Fint ändå, på sitt eget sätt. Nu är jag 33 år.
