[gallery columns="2" size="full" ids="2147368813,2147368810"] I onsdags sprang vi in i några vänner på vårt närmsta falafelställe. Vi bor typ grannar och känt varandra hur länge som helst ändå ses vi aldrig. Det var vår tur att bjuda in men livet går så fort att vårt huvud åkt så långt in vår egna rumpa att vi aldrig kommit för oss att bjuda tillbaka. Så sjukt ocharmigt, ok periodvis - visst, men sån vill inte jag vara i långa loppet och loppet är nu. Så vi bjöd in till idag och vilken succé! Spontant går knappt längre, men halvspontant är också bra. Alla rörande överens om att att hålla det enkelt. Men ja, Anton lagar all mat här hemma så jag kan inte stå för honom. Vad som är enkelt för honom, är inte enkelt för någon annan. Det blev något italienskt tjohej. Tvingade honom i alla fall köpa ful-dessert, som passade mina myskläder. Godast så. Men så himla mysigt det var. Algot fick en kompis att leka med och vi vuxna bröt ekorrhjulet och hjälpte varandra istället en sekund. Så värdefullt att bli bjuden på mat ibland. När dem bjöd oss i höstas var det verkligen så lyxigt att bara kunna traska över till serverat bord och väldigt fint att kunna göra det tillbaka. En riktigt mysig onsdag i alla fall, bara sådär. Och det var allt för idag!
