En lördag i februari satte jag min på tåget till Helsingborg, hoppade in i en bil och hamnade till sist här. I lobbyn av Falkenberg Strandbad. Jag hade ett rum för mig själv. Typ det bästa jag vet sen livet med barn. Men längre bort i hallen hade jag två fina kompisar som väntade på mig. Som hade lyxat till det med havsutsikt. Skål! Några gånger om året så samlar jag, Marie och Kajsa ihop oss och lever livet ihop <3 (här är när vi besökte Marienlyst, ett spa i Helsingör). Vi satt och läste vår hög med tidningar och drack en espresso martini (oväntad god!!) och badade när andan föll på hela eftermiddagen. Men badade faktiskt nästan orimligt lite, men det var så guda skönt att bara få sitta och vara också. Ville inte sluta. Sen gick jag upp och vilade några timmar på mitt rum innan middagen. Här är jag klar! Hade på mig dessa fantastiska örhängen jag fått av min mamma i julklapp. En av konstnär i Köpenhamn, såklart. Jag har inte haft spikraka vänskapsrelationer, utan tycker faktiskt det alltid har varit ganska svårt (tabun!) men det finns några från Way back when där vi alltid löst upp knutarna. Vinsten blir en lång och solid vänskap. Jag känner mig ofta som ett UFO när jag ser diverse vänskapsrelationer spela ut sig på Instagram. Populärkulturen i sig har väl alltid matat mig med att man ska ha stora kompisgäng, som har fött konstiga komplex när mitt liv sett annorlunda ut. Äh, jag vet inte, ett inlägg och samtal till senare kanske? Hur som, vi hade sån otrolig tur med vädret och vaknade upp till denna morgonen. Jag skyndade mig till Kajsas och Maries rum för att fortsätta snylta på deras havsutsikt (lifehack!). Strand! Hav! Något av det bästa för själen! Hey Mary <3 love you. Marie för sig igenom livet med sån himla pondus. Ibland tittar jag och tänker "sån vill jag också vara" men då påminner hon mig om allting jag är. Fint och kärleksfullt <3 Om ni någongång stöter på mig i sällskap med Kajsa och Marie och de pratar om en "Stina" hela tiden. Så kan jag hälsa att det är mig dom pratar om! Ett smeknamn från gymnasiet, och ett tecken på att man känt mig ändå från Helsingborgstiden. Vi hade bokat ett paket där vi fick äta middag och frukost i deras lilla resturang "Köket". Kan verkligen, verkligen rekommendera det. För där var mysigt, lugnt och skönt. Kanske inte för damen bredvid oss vid middagen som blev förfärad av att jag pratade om "dickpicks" och bad om ett bord långt från oss vid frukosten. Oups. Jag var borta 24 timmar från dörr till dörr. Men det var underbart för denna korvstoppade mammahjärnan.
