Det var ju en märklig dag man vaknade till igår. Jag brukar vara ganska bra på att distansera mig från de allra mörkaste nyheterna, vilket visserligen inte är något man kanske går runt och stoltserar med, men det är en ren och skär överlevnadsstrategi. Men igår blev jag verkligen rädd. Vi åkte upp till min mamma i Kalmar igår för att hälsa på över helgen. Det är nästsista helgen innan hela flyttkarusellen drar igång. På tisdag får vi nycklarna till den nya lägenheten. Den 9:e flyttar vi alla våra saker. Somnade tillsammans med Algot igår. Mjuk, varm och trygg. La näsan vid hans öra och kändes hans andedräkt mot min kind. Samtidigt så drivs man till något infantilt vansinne när Idun säger hon vill kolla på Paw Patrole men sen skriker "INTE PAW PATROLE". Det härliga och utmanande med barn i Iduns ålder är att de lever i nuet och med en radie av 3 cm från deras eget huvud. Idag ska vi åka och kika på Raynas galleri, vars tavla jag köpte i höstas, som ligger ca 45 minuter från min mamma. Livet fortsätter i sin stilla takt även när annat rasar. Även om denna platsen på internet har stannat i Iduns ålder, rent mognads-(innehålls)-mässigt. Här får fortsätta vara en paus när man behöver den, helt enkelt.
