Jag var hos tandläkaren denna veckan. Det var längesen jag var där, så jag var lite nervös och men tänkte att det nog skulle gå bra. Men tydligen har jag både hål och ett inflammerat tandkött. Jag såg förbryllad ut när tandläkaren sa "det är ganska vanligt att som småbarnsmamma hamna sist på listan och inte hinna med sig själv". Jag och Algot äter tacos i soffan och delar på en påse Polly som efterrätt. Han lutar sig in till mig och säger att det är mysigt. Det är tyst och skönt för Idun och Anton är i huset. Hela familjen behöver en minut ifrån varandra ibland. Algot somnar på en kvart och det är första sköna nattningen på hela veckan. Jag var hos min terapeut över lunchen. Jag cyklade dit och tänkte att jag nog inte hade så mycket att säga idag, ändå ber jag om en näsduk halvvägs in. Det gömmer sig så mycket i kroppen. Vi pratade om energi, vad som kostar och vad som fyller på. Så mellan tårarna ramlade några polletter ner och jag cyklade hem mer övertygad om att jag är på rätt väg. Det har varit en lång resa. Jag äter de sista Pollys som fastnat i hörnet av påsen, äter en apelsin och sörplar i mig den sista läsken. TV:n står på men jag tittar mest på bilder på Idun i telefonen. Jag saknar henne. Men njuter så förbaskat att få lov att få en liten stund att hämta andan.
