Idag fyller jag 34 år. Jag vaknar av Idun som tror att hon sjunger och Algot som mumlar något men avslutar storartat med "Happy Birthday mummy. You are lovely". Jag vet inte var han lärt sig det, men han får skrattat att kittla inombords. Jag får ett stort paket av Anton, på kartongen under pappret står det Nathalie Schuterman och när jag ser spänd ut säger han "jag trodde det bara var en hitte-på affär i Solsidan". Föreställ hans förvåning när han inser att även den riktiga världen är full av satir. Men jag skiter i vilket för jag stirrar på skor jag spanat på i flera år. Anton har gjort rostade mackor med mosad avokado och lax på. "Kommer du ihåg första gången jag åt mosad avokoad?". Och så drar han en historia från när han och jag var i Sidney som jag inte alls minns. Idun står och skriker "bär bär bär bär bär" och pekar på skålen med blåbär. Kan det vara sömnbristen som gjort att minnena lämnat min hjärna? Men jag är ganska säker på att de finns kvar i min kropp någonstans för jag säger "jag är så glad för den resan vi gjord då". Undrar samtidigt i mitt stilla sinne om Algot och Idun kommer resa på det sättet vi gjorde på den tiden eller om det var en parantes i historien då när världen var så oerhörd tillgänglig. Födelsedagar har alltid varit tudelat för mig. Definitivt alltid en rolig dag (trots min ökade ålder!) men också länge en dag då det blev extra påtagligt att vissa grattis alltid uteblev. "Födelsedagar är inte självklart för dig", sa Anton förra året. Jag blev först förvånad, men så blir det väl när man känner varandra så väl. Han kan ibland sätta ord på saker jag inte kan. Men det är en fin sak med att tiden går och man blir större. Hjärtat växer också. Så när jag vaknar och har levt i 34 år känner jag verkligen verkligen verkligen att jag har alla "happy birthday" jag önskat mig <3
