Den främst bloggdöden måste ju ändå vara på grund av heltidsarbete vid sidan av. Herregud, jag har sett den enda bloggen efter den andra bomma igen pga arbetsveckan är hela veckan. Trodde bara inte det skulle drabba mig, så hängiven har jag känt mig. Men är inte redo att kasta in handduken än. Även om det blir lite bökigare att helt plötsligt poppa in och ta vid…ja från var? Vad? Så vi börjar vi mitt köksbord. Januari och februari är skoningslös, men det visste vi ju. Och ska jag vara ärlig så kan jag ändå gilla att djupdyka in i det osociala. Även om det inte är det mest charmiga sidan av mig. Vi tog ner julgranen. Förra veckan. Den stod grann i stugan, 10+ grader varmt (eller kallt) är tydligen ypperligt konserveringstempratur. Positiva var att jag hade lite glömt hur trött jag var i julas. Bara stängde dörren och sket i att städa. Skräll. Alla hjärtans dag kom och gick. På samma sätt som barnen fyller halloween med mys, förvandlat kommersiellt jippo och vardaglig guldkant, så tog vi oss ann alla hjärtans dag likadant. Även om jag köpte snor-dyra chokladklubbor till dom. Det gjorde jag. Såg en tjej på Instagram som hade en fläta i sidan. Flätade luggen helt enkelt. Tyckte det var fint. Och vilken konversation-igångsättare. Vad en liten fläta kan pigga till det. Åt lunch på Miso. Varken trendigt, hipster eller coolt. Köpenhamn frånvarande. Men för jäkla gott. Beställer alltid misosalladen med kyckling.
