Första veckan tillbaka. Med sommarlovet bakom oss sprang vi rakt in i en värmebölja. Klassiskt mig, har hänt mig varenda år senaste par åren. Har en tendens att ta sånt personligt. Regn, möss, mördarsniglar vill åt mig. Hur som. Barnen var iaf redo för stan, och om vi var redo? Jag vet inte. Mötte vänner på ribban som tog med sig mat. Lyx och fint att landa i. Otrolig kväll! Men jag började gråta på jobb när en kollega frågade hur sommaren varit och så fick jag en annan kollega att gråta som också förlorat någon. Så stod vi där i köket och grät en skvätt. Man måste komma ihåg detta när man ser förenklingar överallt. Måste måste måste måste aktivt välja att se att nyanserna, att tankarna är många, sidorna fler och en rad olika saker kan vara sant samtidigt. Säger det lika mycket till mig själv som till er. Körde lila en dag när vi mjukstartade veckan. Främsta tipsen överallt. Starta långsamt. Sen får varje man bestämma själv vad det betyder för en själv.
