Jag vet knappt vilken dag det är och det spelar knappt någon roll. Det är såklart inte sant, jag prickar av schemalagda saker på löpande band. Jobb, livsförändring, målare, jobb, stressmage. Allt har sin plats i kalandern. Och inombords gav jag efter och lät mig fångas av vardagen. En helt vanlig, stundtals stressig, ibland tråkig, ibland vilsamma vardagen. Jag tillåter mig att njuta av en trygg tillvaro och fria gator. Igår fick vi nycklarna till vår nya lägenhet! Jag fick skrivkramp, för det kändes fånigt att dramatisera vårt lägenhetsköp men det är trots allt en stor grej för vår lilla familj. Jag la mig på trägolvet när Anton köpte kaffe till oss vid vårt nya kvarterskafé och kände doften av nyoljat trä. Nästa vecka flyttar vi vårt bohag och jag längtar så innerligt. Kände inget tvek överhuvudtaget när vi klev in i den ekande lägenheten igår. Jag handlade två buntar tulpaner av Floreras som skänkte hela summan till stöd av kriget i Ukraina. Swish hit och swish dit, en tumrörelse känns tafatt i situationen men förhoppningsvis ger det något, någonstans, någongång. Bakade ett bananbröd idag medan jag tvättade alla våra kläder. Mör efter en natt med stressmage, kändes det ändå lite skönt med hushållssysslor. Bananbröd har jag helt enkelt börjat göra för att vi slängde bananer som om det inte var en exotisk frukt där ett tag. Och så har jag fått ett himla fint bud från AB Småland här i stan. Deras sköna sängkläder i pistagegrönt (de har en extremt härlig palett på sina påslakan som uppdateras per säsong. Här med deras rosa för ett par säsonger sen). Snart nytvättade och ska invigas första natten i nya lägenheten. Där pistagegrönt gjort comeback på fler ställen.
