Som vi längtat efter denna helgen. Vi hade nämligen inga planer. Eller jo, en bio, som jag ställde in för jag ville vara hemma med Algot. Både jag och Anton var iväg lite förra helgen och när Algot säger "jag vill vara hemma" så bestämde jag mig för att lyssna. Inte minst för min kropp skrek likadant. Är inne i en period där jag tycker tiden springer iväg och Algot är större varje gång han kommer hem från förskolan. Mitt jobb är viktigt för mig, jag har verkligen kämpat för det, men det balanserar hela tiden bredvid känslan av att jag inte vill missa Algot. Vissa perioder är den känslan mer intensiv, som nu. Då vill jag bara vara med honom. Och denna årstiden är det enklare att bara vara. Även om det är betydligt kallare igen. Men det stoppar ingen glass-älskare. Allt är fortfarande så ljuvligt fint. Vet om det var köldknäppen som fick allt att blomma extra länge eller om det bara är så att man glömmer varje år hur underbart det är. Algot tog en bild på mig. På gott och ont har jag låtit Algot låna min kamera när han frågat (ont då han har lite klumpig med den och den är ömtålig). Men det är så jäkla tråkigt att säga nej till honom när han visar intresse i något. Så jag sa ja och han bad mig titta in i kameran. Blev ju en perfekt outfitbild från hans höjd, hehe. Och en selfie förstås, hehe. Tycker det är så gulligt när han försöker förstå världen och efterapar vad det är jag gör. Så länge han tycker det är kul, tycker jag också det. Ibland skriker han "ta inte bild på mig", och då låter jag förstås bli och ibland ställer han sig tillrätta och säger "nu får du ta foto på mig" och lägger till ett glatt "vassegod" när jag säger tack <3 En så lugn och skön helg att jag på igårkväll blev så stressad inför idag för det kändes som jag missat något. Som Carrie i det avsnittet när hon börjat dejta Aiden och börjar leta efter fel för hon var så van vid det, hehe.
