Jaha, då var det fler bilder på Idun. Men det finns en förklaring. Jag sa nyss till Anton efter att ha nattat Algot: "jag är vaken hemma ca 1 timme varje dag utan barn". Det är förklaringen. Idun är ö v e r a l l t. Men jag fnissar åt henne lite varje dag också eftersom hon är så obscent gullig när hon tultar fram på sina små barn. Det ser konstigt ut när små 11 månaders springer runt. Tror hon är så stor. Idag dammsög vi för vi hade nått en gräns av grisghet. Det är så stökigt hemma. Tyget på vår soffa är sönder och jag kan inte bestämma mig om det är värt pengarna att klä om den redan nu eller om Idun kommer förstöra den så som Algot förstörde det nuvarande tyget. Men samtidigt så tycker jag saker ska användas, för annars; what's the point? I alla fall. Stök. Överallt. Gick gick förbi detta vardagstöket och tänkte "fin kombo" och tog en bild. Gillar ändå mina grejer. Ja där är hon igen. När Anton varit på promenad och kommer hem springer hon fram till mig såhär. Som en liten rosa rymdvarelse tar hon sig kraftfullt fram och sen är hon in my face igen. Jag kan inte minnas att Algot var såhär mammig. Men sen igen så är ju Idun en helt egen person. Något som fortfarande slår mig dagligen "tänk att vi fick ett barn till".
