Så blev det midsommar igen. Jag vet att det är min ägglossning som gör att min ångest skenar men igår när jag skulle gå och lägga mig kände jag paniken i bröstet: herregud vad snabbt ett år går. Det var faktiskt en helt ny känsla. Den man himlar med ögonen åt när någon äldre än en själv säger "njut för det går så snabbt". Jag kände hastigheten i bröstet. Och som grädde på moset började jag dagen med att gråta på toaletten. Sen åt jag kall falukorv och potatismos och så kändes det bättre. Kanske var jag hungrig. Vi har inga planer idag. Jo, Antons föräldrar kommer senare ikväll och äter med oss påväg hem från ett sjukhusbesök. Annars har jag hunnit bli tröstad av en vän på sms och tröstat en vän på sms. En mammakompis skrev "jag tror jag går i sönder". Det gör varken hon eller jag såklart men känslan, den kan man förstå. Visst tycker jag om högtider när allt går i lås, när alla är friska och energin räcker till. Men med handen på hjärtat tycker jag så himla mycket om vanliga dagar. När man spontanåker till stranden efter förskolan eller har en mysig helg utan att man förväntade sig det. Som när vi åkte till stranden Sibbarp på morsdag. Jag fick en ful kaffekopp som present men Algot hade valt den så nu står den framme hela tiden. Här är vi påväg hem från en picknick för ett par veckor sen. Algots har 1 enda vecka kvar på förskolan. Det känns otroligt vemodigt. Det triggar något hos mig. Jag har lättare att känna att något tar slut, än att något börjar men jag anstränger mig så otrolig för att inte överföra det till Algot. För jag är smärtsamt medveten om att det är min oro, inte hans. Jag gillar också när man skjuter iväg ett sms och säger "vi är påväg till spiralen om du har vägarna förbi" och en stund senare träffar man en vän. Här är Jessica och Frankie. Detta är högkvarteret för alla som bor vid triangel och har barn. Här har vi spenderat otaliga timmar. Ibland går vi där ifrån med tjuriga barn och känner att måndagskänslan håller på att äta upp oss. Andra dagarna kan jag även då ha en väldigt påtaglig känsla av "jag kommer sakna detta sen". Fastän det bara är vattenflaskor, vindruvor och halvätna mackor. Kanske en kopp kallt kaffe. Men det är helt vanliga dagar som gör avtryck i en. Och jag tänkte det var skönt att läsa om, på en midsommar som ingen kommer minnas sen.
