Hemma igen från fyra fantastiska dagar på Bornholm. Helt klart en ny favorit, längtar redan till att komma tillbaka. Ska såklart visa, men helt ärligt så gör den här hettan allt väldigt svårtänkt. Vardagen känns längesen och jag vet knappt vem jag är i denna värmen, hehe. Så lägger produktionen lätt åt sidan, hösten kommer tids nog och rutinerna med den. Omfamnar svetten istället. Hur som. Bornholm. Bäst var familjehänget, kusinkärleken (och bråken) inte minst. Enligt bilderna åt vi extremt mycket glass och badade stup i kvarten. Ett tag kändes det som att jag satt och tittade i mitt eget fotoalbum. Har haft några av mina bästa somriga ögonblick på den här resan. Ni vet, såna ögonblick man vet man kommer minnas och prata om forever, "minns ni när vi...". Vissa saker känner man etsa sig fast samtidigt som man upplever dem. Men så fanns det ju såklart de sakerna som inte fastnade på bild. Livet. Kan verkligen inte poängtera det nog. Att det alltid finns en kuliss. Det är något med den här åldern kanske, att vara mitt i livet, som alltid gör att det brinner någonstans. När saker inte blir som jag tänkt, eller jag känner mig otillräcklig. Att jag borde kommit längre. Eller att allt borde varit mer, vara mer, att jag måste komma fram snabbare, så brukar jag alltid tänka på eller titta (igen) på den här. Och istället tänka, att allt. Dagarna som går upp och ner. Är vi som sjunger och dansar medan musiken spelas.
