Många frågar mig varför jag inte bloggar mer om Anton eftersom de ofta slås över hur bloggvänligt material han levererar när dom är här. Nybakade surdegsbullar, hemmagjord saft och sylten ska vi inte ens prata om. All mat han lagar typ baklänges, hemmagjort behöver ibland ett nytt ord när Anton kommer i stämning. Ju omständigare desto mysigare, enligt Anton. Jag tackar och tar emot, det sticker jag inte under stolen med. Men inte heller att det skojiga sträcker sig dit för mig. Älskar att äta god mat. Med att göra, läsa om eller fotografera är dödens trist enligt mig. Alla husmors inlägg om nybakade kakor är de inlägg jag scrollar förbi snabbast, eller knappt öppnar. Av den enkla anledningen att jag är otroligt ointresserad, hehe. Oavsett hur snygga bilderna (eventuellt) skulle bli av Antons kärlek till maten och piffet så skulle det inte skina igenom för det är inte mitt intresse. Min lilla familj. Vi börjar komma i stämning att bara vara vi tre. I några dagar. Minns faktiskt knappt när vi var bara vi och lediga såhär länge. Tyvärr är det vi:et som prioriterats bort de senaste tiden. Bara en sån sak som att vi lyssnade på det omtalade sommarpratet av Katarina Wennstam tillsammans. Ett väldigt viktigt och fint sommarprat för övrigt och otroligt nog det första som fick oss att på riktigt prata om allt det Metoo- rörelsen handlar om. På ett personligt plan. Och inte bara om vad som skrivs om det. Det är lätt att i all media rapportering distansera sig ändå. Inte jag väl. Inte jag som tjej och inte jag som kille. Inte vi som är i ett kärleksfullt förhållande. Men maktutövningen är överallt, hela tiden. Så när Anton vågade pausa programmet och frågade "har jag någongång fått dig att känna så?" så fick vi ett väldigt naket och ärligt samtal om könsroller och sexualitet. Och för mig är det någonstans där det börjar. Eller i alla fall att det är ett viktigt frö som planteras. När det letar sig in i den privata sfären, i ens medvetande, till ens egna köksbord och får en att ifrågasätta normer som är så delikata och så en del av en att man inte ens förstår att dom är där. Även när det svider och är läskigt. Men vi har också gjort enklare saker, som att gå på loppis. Jag har börjat en ny samling (hoppas jag). Av de rosa tallrikarna från Höganäs keramik. Hur fina? Och så blommor från bonden bredvid eftersom det är lite halvtrist mellanläge i vår trädgård, ingenting blommar. Och så detta ljuvlig tåg från en affär i Ängelholm som sålde begagnade barnkläder och leksaker. Fin och enkel butik. Och Algot blev minst sagt överlycklig för någon annans gamla pangtåg. Även ett par nya shorts. Hans enda denna sommaren. Lovar att det kommer börja regna och aldrig sluta imorgon, hehe. Nu ska jag äta popcorn och kolla på serier i sängen! Puss!
