Vilken påskvecka det var! För att maxa livet rekommenderar jag stark jobba med kontraster på de sätt man kan. Att vara på landet en vecka fick mig att störtlängta till stan. Men så dejligt vi hade. En förmiddag snabbade vi oss och dukade upp i solen. Lite kallt, men mest härligt. Dagen innan påsk hade vi en firma på plats för att kolla på glashuset och ge offert. Det mest glädjande var att han var imponerad över hur bra skick det fortfarande var. ”Det är nog byggt på 40- 50-talet. Sånt här virke får man inte tag på längre”. Stay tuned! Men det är inte bara i växthuset som är härligt. Vid ena kortsidan rinner en bäck och där har man även ofta en go kaffeplats i lä extra allt. Här är delar av påskgänget. De andra tre härjar i hängmattan. Ozzy, familjens stjärna. Släppt från hjärtkontroller ett helt år och hr fart i benen som en annan springlöpare. Peak gullig och utmattande som 1,5 års åldern är. Love you oz. Ett par föräldrar med sista barnet i gänget. Fem totalt blev det! Och så avslutade vi påsken med en familjär lamm-lunch hos Antons föräldrar. I år har jag fått lov att vara en del av deras familj i 16 år och 15 påskar har vi hunnit med. Och här i detta gäng blev det också fem barn totalt. Så det är ju fest var vi än går. Vi både målade och jagade ägg. Ett maxat avslut på en fin liten påsk och helt plötsligt var det april.
