Varje september på Antons mammas födelsedags börjar skogssäsongen igen. Så förra lördagen var höstens första tur, även fast det fortfarande kändes som väldigt sen sommar. September har verkligen varit skrytig i år. Jag var skeptisk för Idun hade varit sjuk i en vecka = riktigt trött föräldrar även om hon nu var pigg och glad. Men jag var rädd att vi maxade oss för mycket. Typ känslan i Iduns hand som håller tag i Antons tröja, fast mindre gulligt. Men egentligen handlade oron nog om att vi aldrig gått och plockat svamp med två barn och jag inte riktigt kunde se det framför mig. Men nu kan jag! Livet fortsätter även efter barn nr 2! Vi letade efter trattkantareller men hittade bara en handfull. Det var lite tidigt på säsongen men om ett par veckor så! Godnatt Idun <3 Och så jag - trött men glad. Det var fortfarande väldigt grönt i skogen och jag tänkte att hösten ändå är ganska lång och fin trots det där med att vi går mot mörkare tider. Jag körde på två favorittröjor. En från Nué Notes och en stickad favorit från Stine Goya. Höstens favoritnagellack kommer från Lyko som har otippat fina nyanser. Jag köpte fem olika. Godmorgon Idun, hoppas du sov gott. Sen åkte vi tillbaka till Antons föräldrar och åt tårta. Antons pappa är superriskgrupp så vi har inte suttit inne i huset sen Idun var precis nyfödd. Det kändes skönt att det var lite som vanligt eller i alla fall att man lärt sig leva med det nya normala eller att man bestämt sig för ett leva trots det nya normala. Vilket som, skönt kändes det. Idun kutar runt, BVC gissade på att hon skulle vara uppe och gå om några veckor. Hoppas inte dom har rätt, hennes konsekvenstänk får gärna utvecklas lite mer innan dess. Men så går det när det är kul att leva! Och så hade Lotta (Antons mamma) svarta tomater på gång som hon sa var väldigt goda. Kanske orkar vi nästa säsong? Time will tell.
