Nu har det sannerligen varit jul i dagarna tre, trots det bara är den 25e. Vi började lite innan jul. Härligt för då bli slappe- och jullovslunket längre. Här är i fredags med min bror (som man inte ser på en enda bild) och alla våra barn. Det var en efterlängtad jul. Vi skulle egentligen firat tillsammans förra julen och därför njöt vi alla kanske lite extra. Ett år, så långt och samtidigt så snabbt. Allt kan hända. Vi bjöd danskarna på svensk julmat. Herregud alltså. Det svenska julbordet är helt enormt. Så mycket olika rätter? Har inte ätit så traditionellt svenskt julbord på år! Men lilla Osvald dök in på vissa givna favoriter. Knäck, lussebullar, you name it. Osvald är familjens livsnjutare. Det är fint att få uppleva julen genom deras ögon. Som att julen får revansch. Här sitter han, vår Ozzy och kollar TV. Så enkelt och samtidigt helt otroligt. Dagen innan var årsdagen för hans andra stora hjärtoperation. Det är fortfarande svårt att ta in allt som hände förra vintern och att anledningen till att vi inte firade julen ihop då var för att Osvald låg inlagd på barnintensiven. Tack forskningen för vi fick Osvald. Tekniken och operationen för att han skulle överleva är relativt ny. Också svårt att sätta ord på, hur coolt det är och hur viktigt. Att sån utveckling sker medan vi äter, sover och springer till jobbet. Stäm mig! Jag gav barnen smink. Och upplevde min första jag-gjorde-ett-barn-besviken-med-en-dålig-julklapp. En milstolpe i föräldrarskapet! Jag var inte down with the kids. Tur jag hade lite slajm-krokodiler till alla. Älskar er! Maten var uppäten, familjen påväg tillbaka till danmark och våra barn låg i sängen vid 20. Helt perfekt liten jul.
