Julafton! Denna märkliga lilla dag som kantas kantas av mys och anspänning. Långsam men full av förväntningar. Därför är det mysigt med en svärmor som alltid tar oss ut i naturen. Superkort runda, vi drack mer glögg än vi gick, men ändå- frisk luft! Hemma i Kvidinge var det julpyntat och stämningsfullt. Barnen vaknade och viskade ”tror du tomten varit här?”. Varpå jag sms:ade Anton i rummet bredvid och vädjade om att gå upp och lägga paketen under granen. Det blev sen en ganska rolig återuppspelning senare (Antons pappa) av åskmolnet (Anton) som dundrade ner för trappan och ner i källaren. Varje jul behöver sitt åskmoln, annars är det inte riktig jul. Idun och hennes juloutfit. I en värld av bajsblöjor (även om blöjorna är no more för oss), kräksjuka och ögoinflammationer ska man unna sig goa outfits. Anton gjorde en helt sinnessjuk god grädde…jag menar gröt. En fransk tolkning, efter detta receptet, rekommenderar det verkligen till nästa jul. Tomten kom, men hade farmors mun vilket var konstigt för farmor var ju och handlade. I paketen låg saker till en hipster in the making. Att vara åtta år är att fortfarande gilla Lego men vara väldigt noga med vad man har på sig så man ser cool ut och pussa mamman utanför skolgården så ingen ser. Jag frågade Algot om han kunde ta en bild, så jag också fick vara med i minnena som fastnar på bild. Hej framtiden, jag var också med. Idun fick en tylldröm. Och sen kom finalen - det danska julbordet. Min barndomstradition har letat sig in i Antons familj. Något fett för vissa och alldeles nödvändigt för andra. Jag var mitt allra mättaste på året efter denna fest. Tills nästa år! Och så en tradition jag fått av Antons familj. Mandelkakor med grädde och sylt till efterrätt. Sen fick Idun feber och istället för att sova över åkte vi hem till Malmö. Eftersom Antons pappa genomgår en cancerbehandling är vi kvar i att ta det säkra före det osäkra a la 2020 style. Men ändå glad att vi fick en julafton ihop. God fortsättning gänget!
