I lördags sprang vi fram och tillbaka till bilen en miljon gånger innan vi kom iväg. Men till sist, om än en halvtimme sent, landade vi här. I Brønshøj, Köpenhamn. Det vankades kalas. Och denna typen av uterum osar Danmark för mig. Minnet av mormors bor fortfarande i en. Medan min barndom fylldes av danska barnvisor, talspråk och traditioner så har min bror Kalle envist fört de svenska till Danmark. Så nu fiskas det på varje kalas. Mysigt <3 Min svägerska Helle hade nog kvarterts finaste lilla anemon-rabatt. Det var Viggo, Algots kusin, som fyllde 6 år. Tårtorna kom också från Sverige. Tack Hollandia för bästa tårtan år efter år. Jag var avgrundsdjupt trött men what else is new. Men alltid fint att vara med familjen. Har aldrig sett tårta försvinna så snabbt som passionsfruktstårtan från Hollandia. Tips! Helle, den lilla kämpen. Jobbar, utbildar sig, tar körkort och väntar sitt tredje barn. Men det är JAG som är trött. Haha. Förlåt Helle. Och Alice, den lilla stjärnan. Det bästa som hände i vår var vår vecka på Gran Canaria. För nu sätter Alice sig själv i mitt knä och när vi skulle åka hem ville hon följa med. Kanske för att reta Idun, men ändå. Älskar denna lilla familjen.
